Det finns en del goda föresatser hos företagen. Generellt sett så har företagen bra dokument och krav när det gäller arbetsmiljön och arbetsvillkoren i fabrikerna. Däremot har de ofta sämre insyn när det gäller miljöeffekterna av produktionen och även ganska vaga miljökrav. I stort handlar dessa om att leverantören ska följa den nationella lagstiftningen och att de färdiga produkterna inte ska innehålla ett antal specificerade kemikalier som kan vara farliga för användaren.
Företagen lämnar över listor till leverantörerna över vilka kemikalier som inte får finnas i de slutgiltiga produkterna. Dessa är främst till för att skydda konsumenterna och är inte en garanti för att produktionen är miljöanpassad. Ikea sticker ut lite, de har dessutom kriterier för vattenrening, resursanvändning och vilka kemikalier som används i produktionen. De känner även till vilka underleverantörer som kontrakteras av slutleverantören, vilket de andra företagen inte alltid gör. Det kan vara ett problem, eftersom det då är svårt för företagen att kontrollera hur produktionen verkligen går till. Det är helt på leverantörernas ansvar att lämna över företagens krav bakåt i produktionskedjan.
Det finns även brister i kontrollen. För att få en rättvisande bild av situationen på fabrikerna bör det vara en utomstående kontrollant som gör oannonserade besök. Det är det bara Jysk som gör. Ellos och Hemtex använder sig delvis av utomstående kontrollanter, men de gör annonserade besök, och Ikea har egna kontrollanter som gör annonserade besök, samt en viss uppföljning av utomstående revisorer som gör en del annonserade besök hos leverantörerna. Åhléns gör stickprovskontroller på varan, för att se att den inte innehåller otillåtna kemikalier. Även de andra företagen gör kemikalietester på produkterna. I en rapport som Naturskyddsföreningen publicerade i september 2007 visade de att handdukar från bland annat de företag som granskas här ändå innehöll spår av ämnen som inte ska förekomma. Många av de kemikalier som används i textilprocesserna och som har en negativ påverkan på miljön där de produceras går inte att spåra i de färdiga varorna.
Att byta ut en del ämnen mot mindre farliga alternativ, eller att minska volymen av kemikalier genom att återanvända kemikalier och effektivisera processen, skulle vara ett bra steg på vägen. Ikea har tagit en del initiativ åt det hållet. Men även om fabrikerna förändrar processerna och använder mindre kemikalier så blir det stora utsläpp. I de textilproducerande områdena finns ofta så många fabriker så de totala utsläppen ändå riskerar att ödelägga vattendrag och mark. Därför är ett av de avgörande stegen att också införa riktigt bra avloppsrening. Med undantag av Ikea som har vissa krav på avloppsrening så har inget av företagen några som helst sådana kriterier.
De största problemen med textilindustrin är på ett eller annat sätt relaterat till vatten. Dels genom att vattendrag och grundvatten förorenas av kemikalierna som släpps ut från fabrikerna, och dels genom att det går åt så stora mängder vatten i produktionen. Det har blivit tydigt i Karur, i delstaten Tamil Nadu i södra Indien, där vi har gjort en fältstudie för att få en bild av effekterna från textilindustrin. En mängd textilfabriker är samlade i området och många av de svenska företagen köper hemtextilier därifrån. Textilfabrikerna har under lång tid använt stora volymer vatten och idag är det allvarlig vattenbrist i området. Det drabbar jordbruket och tillgången på dricksvatten liksom de omgivande ekosystemen. Fabrikerna köper vatten från källor uppströms; floden och även befolkningen är beroende av det vatten som körs in med tankbilar.
Flera bönder berättade i intervjuer om hur möjligheterna till jordbruk hade försvunnit de senaste åren. Grödorna som de tidigare har odlat växer inte längre på grund av att vattnet och marken har så höga halter av gifter. De försökte under några år odla kokospalmer för sin försörjning, men även dessa har slutat bära frukt. Nu är många sysselsatta inom textilindustrin istället.
Liknande historier hörs även från Bangladesh. I ett område som heter Kaliakoir en bit utanför Dhaka tillverkas en hel del hemtextilier till den svenska marknaden. Där har Stockholm Environment Institute (SEI) haft ett projekt under drygt tre år. Syftet var att hitta metoder för att minska kemikalieanvändningen och förbättra reningsverken från industrierna. Liksom Karur var Kaliakoir tidigare ett jordbruksområde, präglat av säsongsmässiga översvämningar. Nu är det ett industrisamhälle med textilindustrier, garverier och en del metallindustri. En stor del av föroreningarna i Kaliakoirs vattendrag och mark kommer från färgerierna.
I takt med att floden har blivit allt mer förorenad har gifterna även spridits till marken. Möjligheterna att livnära sig på jordbruk har i det närmaste försvunnit de senaste åren. Floden som flyter genom området är svart och luktar svavel. De få fiskar som fortfarande lever där smakar illa och går inte att sälja. Även i Kaliakoir har befolkningen börjat söka sig allt mer till fabrikerna för sin försörjning.
Situationen i Kaliakoir är om möjligt värre än i Karur, trots att industrin inte har funnits där riktigt lika länge. Endast tio procent av alla fabriker har någon slags rening och av dem är det ett fåtal som verkligen använder dem. De slås på när utländska köpare ska komma på besök och stängs av när de reser igen. Det är en kostnadsfråga, för det är dyrt att bygga reningsverk, men det är också dyrt att driva dem.
Beskrivningarna från Karur och Kaliakoir kan vara tagna från nästan vilket område som helst där det finns många textilfabriker. Textilindustrin är en av de industrier som brukar etableras först i utvecklingsländer eftersom den är så arbetskraftsintensiv. De är viktiga för tillväxten i länderna eftersom de anställer många och dessutom bidrar till exportintäkter. En satsning på dessa företag finns ofta med i strategier mot fattigdomsbekämpningen. För att det inte ska få motsatt effekt och förstöra möjligheterna till självständig försörjning så är det viktigt att produktionen inte sker på bekostnad av miljön.
Även i Guangdong i Kina har floderna och markerna, liksom människornas hälsa, blivit tydligt påverkad av de färgerier och blekningsfabriker som finns utmed floden. Kina är det land som exporterar mest hemtextilier till Sverige och deras andel av den globala textilhandeln ökar. De vinner stora framgångar genom att producera billiga textilier, vinstmarginalerna för företagen är små och det är få som har råd eller prioriterar att göra investeringar för en mer miljöanpassad produktion. Exemplet från Guangdong visar både på vikten av kontroll av underleverantörer och leverantörer och av stärkt lagstiftning och implementering av den. Men också att alltför små vinstmarginaler är ett direkt hinder för en miljöanpassning av textilproduktionen.
I arbetet för en renare produktion har de svenska företag som finns på plats och konsumenterna som köper produkterna en given plats. Flera av företagen betonade vikten av långsiktigt samarbete med leverantörerna för att kunna bidra till en förändring, istället för att lämna en leverantör som inte uppfyller kraven. Högre ställda miljökrav på produktionen, på avloppsrening och på en resurssnålare tillverkningsprocess tillsammans med en vilja att betala för att dessa krav ska kunna uppfyllas är en förutsättning för att minska miljöbelastningen från textilindustrin. Det behövs även mer kunskap om underleverantörer och oannonserade oberoende kontroller på fabrikerna.
