Hösten 2003 bildade några anställda vid Trelleborgs fabrik i frizonen Biyagama i Sri Lanka en lokal fackförening. Föreningen anslöts till Sri Lankas största fackförbund för anställda i frizoner. De som startade klubben uppgav att en majoritet av de anställda var intresserade av att ansluta sig.
Detta blev upptakten till konflikt mellan fackförbundet och Trelleborgsföretaget, som vägrade att erkänna fackklubben. Först efter långa och utdragna strider och förhandlingar erkände Trelleborg fackförbundet. Då hade det gått ett drygt år som kantats av konflikter och motsättningar. Nedan följer en sammanfattning av de dramatiska händelserna.
Den 11 januari 2004 skickar fackförbundet ett brev till ledningen för Trelleborgsfabriken och meddelar att en lokal fackklubb har bildats. För att dialog och förhandlingar ska kunna ske måste företagsledningen först godkänna existensen av fackklubben.
Ledningen vid Trelleborgsföretaget – Trelleborg Wheel System Lanka (Pvt) Ltd – svarar inte på brevet. Fackklubben och förbundet sänder flera nya brev om att fackklubben ska erkännas. Den 27 maj 2004 skickar fackklubben och förbundet en femte skriftlig begäran till företagsledningen om att få den lokala klubben erkänd. Ledningen för Trelleborgsföretaget svarar inte på något av breven.
Sommaren 2004 kontaktar förbundet i Sri Lanka det svenska förbundet Industrifacket och påtalar svårigheterna med att få klubben på Trelleborgsföretaget erkänd. Förbundet i Sri Lanka kontaktar även den svenska kampanjen Rena Kläder. De flesta av medlemmarna i förbundet i Sri Lanka är textilarbetare, även om arbetarna vid Trelleborgsfabriken tillverkar däck. Industrifacket och Rena Kläder hänvisar till Trelleborgs uppförandekod, enligt vilken de anställda vid alla Trelleborgs företag har rätt att organisera sig.
Förbundet i Sri Lanka tillhör den fackliga internationalen för textilarbetare med säte i Genève. Även internationalen skickar ett brev till ledningen för Trelleborgsföretaget i Sri Lanka med en förfrågan om varför den lokala fackklubben inte har erkänts. Företaget svarar inte på brevet.
Förbundet i Sri Lanka anmäler Trelleborgsföretaget till Arbetskommissionen i Sri Lanka. Under sommaren 2004 anordnas två möten med kommissionen där Trelleborgsföretaget representeras av en advokat. Enligt mötesprotokollet deklarerar advokaten att ”han accepterar arbetarnas fackförening”.
I januari 2005 har fackklubben ännu inte erkänts. David Nunan, chef för Trelleborg i Sri Lanka, hävdar vid ett möte att företaget inte är berett att erkänna fackklubben därför att ”fackförbundet genom sina aktioner stängt flera fabriker i Sri Lanka och fått dem att flytta till Kina”. Han kan inte exemplifiera påståendet.
Den 24 februari 2005 skickar förbundet i Sri Lanka ett nytt brev till Arbetskommissionen där man begär att myndigheten ska ingripa så att den lokala facklubben erkänns. Arbetskommissionen kallar till tre möten. De fackliga företrädarna dyker upp varje gång, men Trelleborg uteblir.
Den 15 mars, när Trelleborgsföretaget ska betala ut lönerna, hävdar företagsledningen att grundvalen för utbetalning av bonuslöner är felaktig och att de anställdas löner måste sänkas. Företagsledningens argument är att arbetsinsatsen från bemanningsföretagets anställda måste dras av när bonusen ska fördelas till de Trelleborgsanställda. Arbetarna svarar att de är beredda att diskutera bonussystemet, men att lönen inte kan ändras samma dag som den ska betalas ut.
Vad som sedan händer råder det delade meningar om. Enligt företagsledningen tågar de anställda ut från fabriken helt opåkallat. De anställda uppger att de gör detta sedan företagsledningen sagt att fabriken ska stängas. Under två dygn sitter de anställda på företagets mark utanför fabriken.
Den 16 mars skickar generalsekreteraren för den fackliga internationalen i Genève ut ett pressmeddelande där han anklagar Trelleborg för ett ”oacceptabelt beteende”. Nyheten slås upp i media i Sri Lanka. I Sverige publiceras en artikel på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida där Trelleborg anklagas för att visa ”dåligt omdöme”.
Den 21 mars meddelar företagsledningen vid Trelleborgsfabriken att tillverkningen kommer att återupptas. Företaget är berett att godkänna den lokala fackklubben och lovar att diskutera bonuslönerna. Men 18 arbetare är inte välkomna att fortsätta arbeta. De 18 utpekade arbetarna utgör kärnan i den nybildade fackklubben: ordföranden, vice ordföranden, övriga styrelseledamöter, etc. Arbetarna vid företaget godtar inte förslaget och vägrar att återgå till jobbet.
I Sverige tar förbundsordföranden för Industrifacket, Leif Ohlsson, kontakt med Sören Andersson, personaldirektör i Trelleborgskoncernen. Leif Ohlsson hänvisar till Trelleborgs uppförandekod. Även Kim Davidsson, ordförande för den lokala facklubben vid Trelleborg i Sverige och ordförande för det europeiska koncernfacket utövar påtryckningar.
Den 30 mars träffas så en uppgörelse. Företaget tar tillbaka suspenderingen av de 18 arbetarna, lovar att diskutera bonussystemet och erkänna den lokala facklubben. Efter ett år och tre månader av stridigheter har fackklubben äntligen erkänts av företaget.
Fackförbundet i Sri Lanka fortsätter att växa och har för närvarande omkring 15 000 medlemmar i Sri Lanka. Förbundet organiserar anställda i landets ekonomiska frizoner. I flera decennier har det förekommit återkommande kränkningar av de fackliga rättigheterna i frizonerna.
För att förhindra liknande situationer i framtiden och för att bidra till en god utveckling för de anställda i fabrikerna på Sri Lanka ger SwedWatch och Fair Trade Center följande rekommendationer till Trelleborg:
1. Upprätta kollektivavtal med FTE&GSEU på fabrikerna i Sri Lanka. (ILOs deklaration om de fyra fundamentala principerna och rättigheterna 1998, ILO konvention nr 87 och 98, OECDs riktlinjer, paragraf 4, 1, a).
2. Förhandla ett globalt avtal med Internationella kemi-, energi-, gruv- och fabriksarbetarefederationen, ICEM (Industrifackets rekommendation).
3. Förtydliga uppförandekoden med hänvisningar till relevanta ILO-konventioner. (Fria fackföreningsinternationalen, ICFTUs, rekommendation).
4. Underlätta så att ett globalt koncernfack kan skapas inom Trelleborg-koncernen. (Något som rekommenderas av Internationella Metallfederationen, IMF).
5. Förankra uppförandekoden och kunskapen om OECDs riktlinjer för multinationella företag inom hela koncernen, speciellt till lokala chefer. (OECDs riktlinjer paragraf 2.8).
Ladda ner hela rapporten här!
