I Uppdrag Gransknings reportage redovisas vittnesmål där unga män som tagit sig in på företaget Ashanti Goldfields område för att samla spillmalm har jagats och slagits ihjäl av företagets säkerhetspersonal. Totalt har uppemot 10 000 människor drabbats av konsekvenserna av guldutvinningen i Ghana.
– Vattnet är inte längre drickbart. Det är fyra byar som är värst drabbade. Vid byn Teberebie har företaget nyligen satt upp ett stängsel så att bönderna inte kan nå sina åkrar. Dessutom dumpar företaget gruvavfall över åkermark vid Teberebiegruvan, uppger Ulrich Mueller, på den internationella människorättsorganisationen FIAN i Tyskland. FIAN anklagar gruvbolaget för att kränka FNs internationella konvention om rätten till mat.
Teberebiegruvan och Iduapriemgruvan i västra Ghana ägs av Ashanti Goldfields Company. Rapporterna från FIAN och den lokala organisationen WACAM (Wassa Communities Affected by Mining) visar på kränkningar mot de mänskliga rättigheterna. Bland annat har det skett tvångsförflyttningar och en hel by har förstörts. Totalt berörs omkring tio byar och 8-10 000 människor. AtlasCopco har levererat borrutrustning till Ashanti Goldfields gruvor under en längre tid.
– Vi känner inte till något om detta. Vi arbetar i så många länder, vi kan inte sätta oss in i vad som händer lokalt, uppger Torbjörn Redaelli, Marknadschef på Atlas Copco Rock Drilling, till SwedWatch.
Sandvik har en liknande inställning.
– Det finns så många som har åsikter, vi hinner inte följa upp allt, då skulle vi förlora affärer, uppger Pekka Heikkilä, Senior Manager, Sandvik Mining and Construction.
Sandvik har uppgett att de endast har ett serviceavtal på en krossningsanläggning med Ashanti Goldfields. Men ytterligare efterforskningar har visat att Sandvik har betydligt större engagemang än så, även med andra gruvbolag i Ghana. Totalt har både Atlas Copco och Sandvik 30 anställda lokalt på plats.
För att få fram guldet krossas metallen och cyanid sprutas på. Cyanid och guld samlas sedan i botten av gruvan. Enligt Statens Geologiska Undersökningar kan utsläpp av cyanid leda till vattenförgiftning och som i sin tur förgiftar människor och djurliv. FIAN och WACAM uppger att ett större cyanidutsläpp skedde vid Teberebiegruvan 1997. Företaget erkände aldrig utsläppet, befolkningen har inte fått någon kompensation och området sanerades inte. Enligt Uppdrag Gransknings reportage har det skett fem större cyanidutsläpp mellan 1996 till 2001 som är dokumenterade av lokala medier.
– Företaget säger att de samlar upp cyaniden, men ingen vet hur mycket som ändå läcker ut, säger Ulrich Mueller på FIAN.
I september reste en delegation av internationella finansiärer till området i Ghana, efter att ha bjudits in av FIAN och WACAM. De var där för att studera konsekvenserna för lokalbefolkningen. Med på resan var bland annat International Finance Corporation (IFC) som är en del av Världsbanken, samt tyska och holländska banker. Enligt FIAN är det ett stort framsteg att finansiärerna nu erkänner problemen och att de gått med på att göra en handlingsplan.
– Våra krav är att de som förlorat sina hem och sitt land ska kompenseras, att befolkningen ska få kompensation för vattenförstörelsen, att de ska få möjlighet att bruka jorden igen och att de ska få tillgång till rent dricksvatten, säger Ulrich Mueller.
SwedWatch har bett att få ta del av handlingsplanen, men fått svaret att den ännu inte är officiell. Handlingsplanen gäller endast ett av gruvbolagen och täcker inte hela det berörda gruvområdet.
De svenska finansiärerna, Skandinaviska Enskilda Banken (SEB) och Exportkreditnämnden (EKN), verkar inte vara villiga att bidra till en lösning. SEB har ett innestående lån på 70 miljoner SEK till Ashanti Goldfields. SEB var inbjuden på resan till Ghana, men valde att inte följa med. Statliga Exportkreditnämnden (EKN) har tagit på sig risken för svenska företags affärer med Ghanas gruvindustri till ett totalt värde på en halv miljard kronor mellan åren 1992 till 2002.
– Eftersom det är EKN som tar den finansiella risken, så har vi inte gjort någon egen analys av miljökonsekvenserna och etiska frågor i den här affären. Vi kommer att låta EKN bestämma hur vi ska agera, säger Gunilla Wikman, Informationschef på SEB.
– Det här var innan vi hade våra miljöriktlinjer. Vi kan inte gå in och ställa krav under pågående affär. Däremot kan vi mycket väl vara mer vaksamma vid framtida förfrågningar, säger Claes Beijer, garantidirektör på EKN.
Det låter som SEB och EKN skyller på varandra, och ingen tar något ansvar?
– Jag vill inte skylla på någon. Men det är ju SEB som är avtalspart, säger Daniel Larsson, ansvarig på EKN för fordringen på Ashanti Goldfields.
Ulrich Mueller berättar att det även är problem med dumpningen av gruvavfall. När avfallshögarna utsätts för luft och vatten läcker det ut syra som gör att vattendrag fått mycket lågt pH. Detta i sin tur medför att metaller som arsenik frigörs i vattnet. Enligt lokalbefolkningen drabbas de av bland annat hudutslag, blod i urinen, hosta och röda ögon. I Uppdrag Gransknings reportage (18/2) redogörs för mätningar av arsenik som ligger uppemot 6 000 gånger högre än Världshälsoorganisationen, WHOs, riktvärden.
När SwedWatch talade med företagen i oktober 2002, så ville varken AtlasCopco eller Sandvik ta på sig något ansvar för effekterna av gruvdriften.
– Som regel så engagerar vi oss inte politiskt, säger Torbjörn Redaelli, marknadschef på Atlas Copco Rock Drilling.
– Det är tragiskt, men vi kan omöjligt kolla 10 000-tals kunder. Gruvdrift är alltid problematiskt. Att försöka hitta vem som gör vad och klassa kunderna, det går inte. Vi är inte experter på miljöfrågor och sociala effekter, det måste vara myndigheterna som ska kontrollera sådant, säger Pekka Heikkilä, Senior Manager, Sandvik Mining and Construction.
Det är tydligt att den massmediala uppmärksamheten fått Sandvik att tänka om. I pressinformation från Sandvik från den 17 februari 2003 säger de: ”Om det som påstås i Uppdrag Granskning är korrekt kommer vi att omvärdera vårt engagemang.”
Tålamodet hos befolkningen runt gruvorna börjar ta slut.
– De är upprörda. Några är desperata. De försöker dela på det land som finns kvar vilket betyder att alla får mindre. Alla hoppas mycket på finansiärernas löften om konkreta åtgärder.
Vad förväntar du dig från svenska företag och banker?
– Att de aktivt bidrar till att åtgärdsprogrammet tas fram och genomförs snarast. Det är oerhört viktigt, avslutar Mueller.
I en debattartikel i Aftonbladet (18/2) går SwedWatchs medlemsorganisationer ut och kräver att Sandvik, Atlas Copco, SEB och EKN ska trycka på Världsbanken och berörda gruvbolag i Ghana för att handlingsplanen ska behandla samtliga övergrepp och utökas till att omfatta samtliga gruvor. De bör även kräva att akuta missförhållanden löses omgående. Om inte detta sker bör företagen och bankerna avbryta sina affärsrelationer med dessa bolag.
Attacs företagsgrupp ”Företag till Svars” anmäler den 18/2 Sandvik och Atlas Copco till den nationella kontaktpunkten för OECDs riktlinjer för brott mot mänskliga rättigheter och för miljöförstöring i gruvorna i Ghana. OECDs riktlinjer för multinationella företag är en samling rekommendationer inom mänskliga rättigheter, miljö, etik och korruption som antogs 1976. Hittills har den nationella kontaktpunkten på UD endast fått in två anmälningar, varav den sista kom in 1989.
– Vi vill testa OECDs riktlinjer och visa att det behövs bindande regler för multinationella företag. Det här fallet är ett tydligt exempel på detta. Sandvik pratar om etik, men i praktiken vet de inte ens vilka konsekvenser deras verksamhet har, säger Henrik Angerbrant, på Företag till Svars.
