På båda pappers- och massabruken i Riau provinsen som SwedWatch besökte i januari/februari 2003, var närvaron av svenska företag påtaglig. Företagsnamn som ABB och Kvaerner var vanligt förekommande på utrustning i båda fabrikerna. Vid samtal med representanter för företagen var namn som CellMark, Elof Hansson med flera svenska företagsnamn välkända för dem.
Vid vår lunch på Riau Andalan Pulp & Paper, RAPP säger vår guide Mr Munoz, som är miljöchef på RAPP:
– Här i vår lunchmatsal behöver ni inte känna er ensamma som skandinaver, det sitter med all sannolikhet servicepersonal från flera olika skandinaviska företag vid många av borden.
Svenska företag har deltagit i uppbyggnaden av både RAPP´s och Indah Kiats anläggningar. Indah Kiat har erhållit garantier från Exportkreditnämnden motsvarande 44,48 miljoner US$ sedan mitten av 90-talet. Enligt Exportkreditnämnden har utrustning och maskiner levererats till Indah Kiat av följande leverantörer med svensk anknytning: ABB, Hägglunds Drives Sea, Kvaerner Pulping, Noss och Sunds Defibrator (numera finskt genom Metso Papers). Till Indah Kiat har Kvaerner Pulping leverarat den totala fiberlinjen för kemisk massaframställning med hjälp av svenska exportkrediter.
Erik Evrén, presschef på Nordea bekräftar till SwedWatch den 17 mars 2003 att ett lån utgått till Sinar Mas Group, Indah Kiats ägare, avseende maskinutrustning och anläggande av plantage. Han påpekar att det aktuella lånet ursprungligen gavs av Merita Bank, som sedan 2000 ingår i Nordea. Vid den tidpunkten fanns inga detaljerade miljökrav.
Exportkreditnämnden har förlorat 300 miljoner
På grund av skenande skulder så har APP, som äger Indah Kiat, stoppat alla sina betalningar sedan två år tillbaka. Sedan dess är det meningen att en rekonstruktion av bolaget ska förhandlas mellan kreditgivarna och företaget. Dessa förhandlingar går enligt Barbro Johansson, APP ansvarig på Exportkreditnämnden väldigt trögt. Exportkreditnämnden kräver för det första att en oberoende företagsledning tar över på APP samt att de får en del aktierna i bolaget så att EKN aktivt kan påverka de beslut som fattas. Först då räknar Exportkreditnämnden med att de kan få tillräcklig insyn och påtryckningsmöjlighet för att även kunna ställa miljökrav. När Exportkreditnämnden gick in med sina kreditgarantier i mitten av 90-talet ställde de inga som helst miljökrav.
– Idag skulle dessa krediter inte ha utgått, menar Barbro Johansson.
Exportkreditnämnden har inte fått tillbaka ett öre av sina krediter till Indah Kiat. Totalt har EKN hittills förlorat cirka 300 miljoner SEK på krediterna till Indah Kiat. Barbro Johansson är mycket uppgiven för huruvida krisen kommer att lösa sig. Hon uppger vidare att hon tycker att det är bra om Indah Kiat granskas.
– Vi får mycket bristfällig information, avslutar hon.
Enligt ABBs Försäljningschef för Indonesien, Håkan Nytorp, är företagets affärer omfattande med både RAPP och Indah Kiat. ABB är till exempel båda företagens största leverantör av automationsutrustning. De har serviceavtal för sin utrustning på båda anläggningarna, vilket betyder att ABBs personal kommer vid behov. Håkan Nytorp meddelar SwedWatch att ABB inte bedömt det som nödvändigt att ställa ytterligare krav än vad lokala myndigheter redan gjort.
– ABB uppfattar båda företagen som seriösa i sina försök att efterleva både lokala och internationella miljökrav, uppger Håkan Nytorp.
Samtidigt anklagas RAPP och Indah Kiat för regnskogsavverkning?
– Jag uppfattar båda företagen som mycket medvetna om att de är bevakade av miljöorganisationer och andra intressenter. Att ställa ytterligare direkta krav har inte varit aktuellt.
Så ni liter på att företagen tar hand om detta?
– I princip.
Toalettpapper av regnskogsträ?
Det finns flera svenska handelsföretag som köper och säljer massa över hela världen. Aktiva på den indonesiska marknaden är CellMark (vilka säljer 80 procent av massaproduktionen från PT TEL, södra Sumatra och från RAPP via systerbolaget Unifibra), Ekman & Co (som säljer 90 procent av massaproduktionen från Kiana Kertas, östra Kalimantan), Elof Hansson och Korimpeks.
Under 2001 var den svenska importen av pappersmassa från Indonesien 18 600 ton, vilket motsvarar fem procent av Sveriges totala import av pappersmassa. Korimpeks i Göteborg har länge varit ensam agent för RAPPs massaexport till den svenska marknaden. Tre av åtta tillfrågade svenska papperstillverkare uppgav att de de senaste åren köpt massa från Indonesien, uteslutande från RAPP. Både Munkedals och Klippan-paper anser att RAPP är godkända ur miljösynpunkt. Munkedals har varit och besökt bruket.
Duni AB köpte totalt cirka 4 000 ton Hardwood Pulp år 2001 från APRIL-gruppen (RAPP). I januari och februari 2002 inköptes cirka 40 ton Akacia massa. Enligt Leif Granqvist, inköpschef på Duni Tissue & Airlaid, var inköpen avsedda för produktion åt en extern kund som tillverkade bland annat toalettpapper och ansiktsservetter av massan.
Vid SwedWatch kontakt med de olika svenska handelshusen med intressen i Indonesiens pappers- och massaindustri framgår det att ingen av handelshusen har några genomarbetade miljökrav och än mindre ställer de några sociala krav på Indonesiens pappers- och massaproducenter.
– Vi ställer inga miljökrav. Men vi återanvänder på kontoren, uppger Hans Kling, VD på CellMark Pulp.
Enligt Hans Kling är det bara uttaget av timmer som ger någon miljöeffekt numera, men de ställer inga krav där heller.
– Investerar man 1-1,5 miljarder USD i en ny massaanläggning, så kan man ju inte vara så dum så att man skövlar den skog man är beroende av, utan att plantera. Det ligger i sakens natur att man vill återplantera, menar Hans Kling.
Svenska Naturskyddsföreningen, som är en av åtta miljö- och utvecklingsorganisationer i SwedWatch, kräver att de svenska företagen och bankerna trycker på för förändring.
– De svenska företagen måste utnyttja sitt inflytande och kräva att deras pappersråvara kommer från en hållbar produktion och att urbefolkningens landrättigheter respekteras. Annars bör affärerna avbrytas! säger Mikael Karlsson, ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen.
